Jag är
just här,
i dag och
i morgon
Stannar upp
i nuet
på trappan
mot igår
det börjar
just där
Till bortom
hit har inte jag
och knappast
du
Det stormar
runt jorden
och solen
värmer
som var det
närmre ner
Svart och
vit
längre
från varandra,
livlinjen
går genom tiden
och tar oss
närmare döden
Det kallnar
runt kvinnan
och skölden
hårdnar
som var den
av is
Tidigt
ute ännu
mörkt
vaknade tre
Jag i mig
en för
varje våldtäktsman
Treenighet
utan Fader,
Sonen och
den Heliga Anden
bara en förvirrad
kvinna
söndertrasad
födande
sig själv i tre versioner:
Hora, Dåre
och Martyr
Tre rädda
män
i drömmen
alltid ansiktslösa
använde
mig
som ett rengörningskärl
för sin
oförmåga
att hantera
en stark kvinna
Mot sin skräck
att bli bortvald
i egenskap
av man
för sin
bristande respekt
inför
en annan människa
Då den
första mannen tog mig
var jag rädd
för att dö,
när den
andra mannen tog vid
ville jag
bara dö
och när
den tredje fortsatte
var jag redan
död
Jag ser deras
ansikten i alla män
Irene Svensson Raisanen
ur diktsamlling från
Bokförlaget
Serum