jonas

öppna fönstret och hör vad Jonas har att säga!!

Jag har sett mäns våld mot kvinnor. En kvinna liggande på ett parkeringsdäck med avskuren hals. Hon hade flytt för sitt liv och från sitt liv. Trodde hon var trygg då han fann henne. Hon förlorade sitt liv. Barnen förlorade sin mor. De kommer att i all framtid leva med vetskapen att det var deras far som tog moderns liv. Att fadern fick ett straff är självklart i detta fallet. Frågan är vilket straffet blev. Och vem det är som egentligen straffades hårdast. Inte var det han som utförde dådet. Hade det behövt gå så här långt? Hur såg kvinnans skydd ut? Jag vet inte. I vilket fall som helt så var skyddet inte tillräckligt. Samhället fanns inte när det gäller kvinnofrid eller skydd mot brottsoffer överhuvudtaget. ttt Våldtäkt och misshandel är vanligt inom familjen. På så sett är det ett dolt fenomen. Kanske den då inte existerar? Är det så allmänheten resonerar och likaså politikerna? Synligt våld kan man lättare motverka, men i praktiken fungerar inte det heller. Hur många gånger har vi inte hört att kvinnor i korta kjolar själva får skylla sig som blir våldtagna? Hur ofta får man inte höra att man själv får skylla sig om man går ut ensam eller då det är mörkt? Lösningen borde då vara att kvinnor inte har korta kjolar och att vi inte går ut ensamma eller då det är mörkt. ttt Är det lösningen? Skulle det hjälpa? Ska vi vara offer genom att vara offer? Offer för omständigheterna? Problemet torde ju vara våldsutövarna och inte "vårt eget fel" som lockar fram våldet? Jag vet, jag driver sakerna till sin spets, men är uttalad ironi det enda som kanske lockar fram eftertanke? Vi reagerar men agerar inte. Vi läser om en våldtäkt i tidningen och tycker det är hemskt, fruktansvärt och vi tar helt avstånd. Men vad gör vi mer än tänker så? Höjer vi våra röster? Protesterar vi? Kontaktar vi våra politiker? Går vi in och agerar när vi ser någon pågående våldshandling? Hur agerar du? ttt Kvinnan med den avskurna halsen såg jag på ett foto som barn. Den bilden har etsat sig fast. Som barn var min mor med i Kvinnojouren. Varför hon var det vet jag inte, men det har kanske ingen betydelse. Det viktiga var att hon kände att hon gjorde något. Hur ofta ringde inte misshandlade kvinnor hem till oss privat, för att få prata av sig, få någon att lyssna. En ideell förening fick skapa det nätverk för kvinnors skydd som inte samhället kunde, eller ville, ställa upp med. Nätverket bestod av andra kvinnor, sjukhuspersonal, präster och poliser. ttt Man levde på bidrag för att få detta att gå runt, för att kunna behålla verksamheten. När pengarna tog slut, tog också möjligheterna slut till att hjälpa utsatta kvinnor, och ofta också barnen som levde i denna miljön med misshandel. ttt Något jag inte gillar är att män ska känna någon slags kollektiv skuld. Det finns de som ser alla män som potentiella våldsmän. Det gör det också så svårt att vara med och påverka. Man väcker misstänksamhet. Kan jag som man vara seriös? Är det möjligt att jag vill kvinnor (och barns) bästa? ttt Ja! Det handlar inte så mycket om manligt och kvinnligt. Det handlar om mänsklighet och empati. Någon som inte blivit utsatt för våldet, vet inte vad det innebär. Men lär dig att lyssna. Att tänka. Vill vi ha ett samhälle där en våldtagen kvinna inte tas på allvar av samhället och som sedan ingen lyssnar på? För vi lyssnar inte. Hade vi gjort det så hade en förändring skett för länge sedan. Som det är idag så är ett offer ett offer för all framtid. Den krassa verkligheten är att ett offer får klara sig själv. Rättssystemet fungerar inte. Skyddsnätet finns inte. Om det finns sitter maskerna väldigt glest. ttt Män som våldtar. Låt oss inte glömma att offren kan vara kvinnor, barn och män. En våldtäkt på ett barn heter inte våldtäkt. Det heter att barnet blivit utsatt för en pedofil, inte för en våldtäkt. Man fokuserar mer på mannen Pedofil än på barnet Offer. En man som våldtar en annan man heter ingenting. För ingen pratar om det. Offret är osynligt. Vart tar en våldtagen man vägen för att få hjälp? Knappast Kvinnojouren. Man måste ha i åtanke att alla människor kan utsättas för olika typer av våld. Alla måste också kunna få det skydd och den hjälp som behövs. Men framför allt, förebygg våldet! Våldet kan ha många ansikten; våldtäkt, misshandel, mord, med mera… ttt Mycket kan sägas, men vad kan göras? Det är det vi gemensamt måste komma fram till. Jag har inga svar men jag har en bild utav hur jag vill att det ska se ut, och vår verklighet är inte i närheten av det. Kvinnofrid är ett första steg, men grundproblemet är våldet. Vad kan vi göra? Jag kan lyssna, vad kan du? Jonas Till protestlistorna stäng fönstret och du är åter till index