Hej!
Jag har funderat länge nu....
Jag vet inte riktigt hur det ska gå till att
få ur mig
min ilska och frustration över att vårat
samhälle ser ut som det gör idag.
Jag är mamma till snart 2 barn och dotter till
en kvinna vars livsöde var tragiskt. På grund av en våldäkt
och incest i sin ungdom
hade hon svåra problem med sina nerver och
blev alkoholist,
hon dog 1998 - 47 år gammal!!
INGEN LYSSNADE!!
Jag har själv ett upprepat antal gånger
hamnat i situationer
där jag inte varit säker på om utgången
skulle kunnat bli våldtäkt
och det gör mig rasande.
Jag kommer att oroa mig till döds över
min barn känns det som,
hur ska man kunna släppa ut dom utan att undra
över om dom
överhuvudtaget ska komma hem igen på kvällen.
Mörka parker, oupplysta cykelbanor m.m, ställena
är otaliga
för sådana som inte är ute med rent
mjöl i påsen.
GÖR NÅGOT!!!! Innan det har gått
så långt som i USA
där man beväpnar sig för att kunna
känna sig säkra.
Det är inte vad jag vill att mitt Sverige
ska bli,
ett land fullt av rädda beväpnade människor.
Mirja
Till
protestlistorna
majla Gunilla
stäng fönstret och
du är åter index