rapp

Aktuella rapporter!

Bris:

Kvinnor ofta bakom övergrepp på barn

Många nödsamtal från barn gäller övergrepp som kvinnor gjort sig skyldiga till.

Det uppger två företrädare för Bris, Barnens rätt i samhället, i en debattartikel på söndagen.

Bris har sammanställt telefonsamtalen som barn ringt under första halvan av 1999, skriver generalsekreteraren Göran Harnesk och pressekreteraren Gunnar Sandelin i Dagens Nyheter. I nära 40 procent av misshandelsfallen är en kvinna den utpekade. Vid mobbning i skolan är kvinnors andel nästan 50 procent.

Kvinnor bakom fyra av tio övergrepp
Barn har ringt 700 samtal om sexuella övergrepp och ofredanden och här dominerar männen som förövare; 80-85 procent. Bland de 15-20 procent kvinnliga förövarna utpekas ofta en mor eller styvmor som den skyldiga.
Nödsamtalen om sexuella övergrepp har ökat kraftigt, 63 procent sedan förra året, konstaterar Harnesk och Sandelin.
Självmordstankar upptar många av barnen som ringer Bris. Januari till juni ringde 200 barn som talade om självmord. Det framgår inte av sammanställningen hur många av dessa barn som utsatts för sexuella övergrepp, påpekar Harnesk och Sandelin.
De är oroade över att kvinnor oftare begår övergrepp än vad "den i medierna tämligen stereotypa bilden av offer/förövare" visar. Och kvinnors våld ser också ut att förgrovas till att bli allt mer likt männens.
De flesta barnen som ringer Bris är 12-18 år gamla och genomsnittsåldern är 13-14 år. Sju av tio samtal kommer från flickor.

Expressen 19991031

Insänt till vår sida av Lars G. Thorstensson

tttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt

Den som vill fråga mer om statistik och andra uppgifter om
kriminalitet i Sverige skall vända sig till
Brottsförebyggande Rådet (BRÅ).

tttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt

Vi frågade Sören Wallsten
som sysslar mycket med statistik
om hur man skulle se på BRIS rapporten.

Tack för ditt mejl. Jag har också läst artikeln från BRIS. Ska försöka svara, men kan inte verifiera siffrorna.

Jag kan inte uttala mig om BRIS siffror stämmer, det beror helt på om de räknar andelen förövare efter samtalen och då kan det bli fel eller efter andel barn vilket då kan göra att det stämmer.

Det enda sättet är ta kontakt med de som har gjort studien.

Debattartikeln är skriven av Gunnar Sandelin och Göran Harnesk.

Tidigare undersökningar:
Andelen kvinnor av de misstänkta för misshandel mot barn 0-6 år var
ca 28 %, 30 av 106. Mellan 7-14 år 17 %, 116 av 662. Andelen är några procent högre mot bekant innomhus.

När det gällde sexualbrott inklusive våldtäkt var det knappt en procent.
Statistik från BRÅ för 1997.
Däremot i boken 101 pojkar från Rädda Barnen. Av 101 pojkar hade 9 blivit utsatta för kvinnliga förövare. Av 91 förövare var fyra biologiska mammor 1 kvinnlig tonårsbekant. Ingen av de fem gick till åtal. (Sidan 20 och 21 i boken).

Det kan finnas ett högre mörkertal av kvinnliga förövare som inte kommer fram.
Det enda är att fråga de som gjort undersökningen hur det egentligen ligger till. Jag håller med om att det är lätt att blir missvisande. Ofta beror för höga siffror för något på felaktiga slutsatser. T.ex. tror att antal anmälningar är lika med antal offer. När en kvinna kan anmäla många brott. Det är svårt att veta.

De som räknar att gärningsmän själva har utsatts för brott, det kan vara så för en del. Många får problem efter övergreppet, men det kan ta många uttryck. En del kan låta det gå ut över andra, ungefär som mobbare eller andra som sägs ha problem låter det gå ut över andra. Eller behöver pengar, rånar någon. Men de allra flesta hittar andra vägar. Det beror på en själv till stor del.

Men drar man slutsatsen att barn som utsatts för övergrepp själva skulle begå brott är det att dra fel slutsatser. Det är som du säger, de kollar inte hela gruppen som blivit utsatta. För en del gärningsmän kan det också vara ett sätt att skylla ifrån sig.

Hälsningar Sören

tttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt

FN rapport
som Ninette O Fridlund bevakat

Det finns nya forkningsrön inom missbrukarvården som presenteras nu i höst. Man har exempelvis samtalat med alla män som är intagna på LVM instutition (Lagen om Vård av Missbrukare) Av dem uppger 2 av 3 som en grundorsak till att de blev narkomaner att de var utsatta för sexuella övergrepp. Betänk då att ytterst få män debuterar i missbruk efter vuxen ålder. Kvinnor får i mycket mindre utsträckning än män LVM vård i dag. Underlaget när det gäller kvinnor var därför inte så omfattande att det räckte för att göra en studie. Man beräknar att det i dag finns mellan 5-20 000 aktiva injektions- narkomaner i Sverige (mörkertalet är stort). Man kan ju dra sina slutsatser om hur många som redan som barn var utsatta för sexuella övergrepp. Lägger man dessutom till de som i vuxen ålder utvecklar psykoser efter att som barn varit utsatta för övergrepp kan man nog dubbla eller tredubbla siffran.

Ninni

Kommentar
Det är samma typ av statistik/studier som ovan BRIS gjort. Man har ensidigt tagit ut de som missbrukar och inte haft motstatistik som berättar den totala bilden av de kanske gör tvärtemot.
Däremot handlar det nu om DROGMISSBRUK och det är det troligare att sexutnyttjade barn hamnar i missbruksträsket än själva blir gärningsmän till sexualbrott som vuxna. Just detta med sexualvåldet ger skuldkänslor och dåligt självförtroende...något som följer de allra flesta alkohol och drogmissbrukare.

tttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt

24. november 1999
Til kamp mod mænds vold mod kvinder
Inge Methling

Politiken torsdag: Sløjfen ligner den, vi kender fra aidskampagnen, men den er ikke rød. Den er snehvid, og den vil i dag blive båret af flere millioner mænd verden over for at vise, at de er imod vold mod kvinder.

»Mænd er ikke onde eller voldelige af naturen. Jeg tror på, at de fleste mænd ikke udøver vold mod kvinder. Men de fleste af os har været tavse omkring den vold, der sker, og dermed har vi tilladt den at fortsætte. De fleste regeringer, medier, de store organisationer og politiet ledes af mænd, og når vi ikke siger noget - når vi ikke gør noget for at standse volden, så fortæller vi samtidig de mænd, der udøver den, at det er o.k.«.

Hvid sløjfe

Michael Kaufman er stifter af den canadiske White Ribbon Campaign, og han er i disse dage i Danmark for at støtte oprettelsen af en dansk afdeling af bevægelsen, der siden starten i Canada i 1991 har bredt sig til en lang række lande over hele verden.

Den hvide sløjfe, som mænd bærer i dag på Den Internationale Dag mod Vold mod Kvinder, signalerer, at hér går en mand, der personligt har forpligtet sig i forhold til White Ribbon-bevægelsen tre løfter: Aldrig at udøve, aldrig at tolerere og aldrig at tie om mænds vold mod kvinder.

Krig i hjemmet

Bevægelsens principerklæring indledes med disse ord:

»Hvis det foregik mellem lande, ville vi kalde det en krig. Hvis det var en sygdom, ville vi kalde det en epidemi. Hvis det var et olieudslip, ville vi kaldet det en katastrofe. Men det sker mod kvinder, og det er blot en hverdags- begivenhed. Det er vold mod kvinder. Det er seksuel chikane på arbejdspladsen og seksuelt misbrug af unge. Det er de tæv og slag, som millioner af kvinder lider under hver eneste dag. Det er voldtægt i hjemmet og i forbindelse med dates. Det er mord«.

»White Ribbon-bevægelsen er ikke baseret på skyld, men på kærlighed til kvinderne i vores liv. Vi ønsker, at vores døtre skal have lov til at vokse op i et ikkevoldeligt samfund - og vores sønner med«, siger Michael Kaufman.

Gal mand satte bevægelsen i gang

Det var et massemord på kvinder på universitetet i Montreal i 1989, der såede frøet til White Ribbon-bevægelsen. En mand trængte ind i et klasseværelse, hvor han vinkede mændene til side og skød de 14 kvinder i rummet.

»Selv om det var en gal mands isolerede værk, så udløste det en voldsom reaktion over hele Canada, fordi det hurtigt blev betragtet som symbol på den vold, der hver dag foregår mod kvinder«, fortæller Michael Kaufman.

»Efterfølgende undersøgelser viste, at 51 pct. af alle kvinder personligt havde oplevet vold fra en mands side af en så alvorlig karakter, at det kunne give fængselsstraf. En ud af fire var blev slået af en partner, og én ud af fem var blevet seksuelt forulempet«.

Meget vold i hjemmet

På den baggrund besluttede en lille gruppe mænd sig til, at de »ville gøre en forskel«, og de valgte den hvide sløjfe til at sprede budskabet om, at volden må slutte.

»Vi vidste ikke, at problemet var så stort. Vi betragtede Canada som et fredeligt og veloplyst samfund - ganske som I sikkert betragter Danmark. Men skjult i hjemmene foregik der disse alvorlige overgreb«, siger Michael Kaufman.

Efter blot seks ugers forberedelse i 1991 bar over 100.000 mænd i Canada hvide sløjfer under kampagnen, som dér løber hvert år fra Den Internationale Dag mod Vold mod Kvinder til 6. december - årsdagen for massakren på universitetet i Montreal. I dag bæres den af langt flere, bl.a. af de fleste mandlige medlemmer af det canadiske parlament.

Men Michael Kaufman har ikke tal på, hvor mange der i dag slutter op, fordi bevægelsen ikke baserer sig på registrerede medlemmer. White Ribbons kontor distribuerer selv hvert år over en million hvide sløjfer i Canada, og dertil kommer, at mange lokale støttegrupper laver deres egne og sælger dem til fordel for bl.a. krisecentre for voldsramte kvinder.

Bevægelsen er i mange lande

Ud over selve kampagnen med de hvide sløjfer arbejder bevægelsen intensivt med undervisningsprogrammer i skoler, på højere læreanstalter og gennem foreninger.

Bevægelsen har i dag bredt sig til lande som USA, Vietnam, Brasilien, Namibia, Australien, New Zealand, Spanien, Tyskland, England, Sverige, Norge og Finland. Og nu forsøger en gruppe i Danmark at starte en afdeling hér. Initiativet koordineres af foreningen Sex og Samfund, der fredag har inviteret til et seminar om emnet på den canadiske ambassade i København.

Flere kvinder tør stå frem

Hjælper det så? Er der færre kvinder, der i dag udsættes for vold i Canada, fordi så mange mænd i ti dage går rundt med hvide sløjfer?

Det er et spørgsmål, Michael Kaufman ikke kan svare præcist på. I begyndelsen skete der det, at flere tilfælde af vold mod kvinder blev anmeldt.

»Men det hænger helt sikkert sammen med, at kvinder, som før tav, pludselig turde stå frem og fortælle om det. I dag stiger tallet ikke længere. Det falder heller ikke, men det er stagneret. Sideløbende har vi fået bedre lovgivning, der slår fast, at en kvindes nej er et nej, og at hun kun mener ja, hvis hun rent faktisk siger det. Og politiet har fået nye retningslinier for, hvordan det skal tackle anmeldelser om f.eks. hustruvold. Det betragtes i dag som en forbrydelse på linie med alle andre, ikke som husspektakler«, siger Michael Kaufman. »Vi hører heller ikke længere unge mænd lave vittigheder om voldtægt eller om, at de slår deres koner«.

»Meget af det er en direkte følge både af vores arbejde og af indsatsen fra de mange kvindegrupper. Så jo - mit gæt og mit håb er, at det hjælper«.

Kvinder er velkomne til at støtte arbejdet i White Ribbon Campaign, men det er vigtigt, at det først og fremmest er en bevægelse for mænd. Det er mænd, der skal tale direkte til andre mænd og være gode eksempler for deres sønner«, siger Michael Kaufman.

Här refererat av Preben Brask.
Tyvärr kunde inte länken till POLITIKEN användas eftersom de bytte datum och innehåll!

ttttttttttttttttttttttttttttttttttttttt

Stäng fösntret så är du åter