Wednesday, 08-Nov-00 11:17:41

Hej Gunilla! Jag fick idag ta del av Thomas Bodströms tal vid konferensen Våga se, som just berör det du skriver om. Här får du också svar på dina funderingar i ämnet. Läs och se vad du tycker.
Therese

 

Tal av Thomas Bodström - justitiseminister.

Dagligen utsätts kvinnor för våld av sin partner.Under 1999 anmäldes över 15 000 brott som avser misshandel mot kvinnor av en närstående person. Dessutom uppskattar man att mörkertalet i statistiken är stort när det gäller våld mot kvinnor.

För många kvinnor är hemmet fortfarande den farligaste miljön att vistas i. Det här kan vi inte acceptera. Ingen skall behöva utsättas för våld och trakasserier i hemmet eller i yrkeslivet.
Våldet mot kvinnor är ett hinder för den enskilda kvinnans rättstrygghet. Men det är också ett hinder för den fortsatta utvecklingen mot jämställdhet mellan kvinnor och män - i samhället, liksom mellan enskilda kvinnor och män. Det är också ett tecken på att vi kanske inte har nått så långt som vi tror.

Att fortsätta arbetet mot våld mot kvinnor är därför mycket angeläget. Det är ett problem för hela samhället. För att komma till rätta med problemet behövs därför åtgärder inom många områden. Flera åtgärder har vidtagits. Flera åtgärder är på gång. Jag kommer att gå in på några av dessa om en stund. Många enskilda individer, organisationer och myndigheter har engagerat sig och arbetar aktivt mot våld mot kvinnor. Det är den här konferensen ett mycket bra exempel på.

Som ni vet har regeringen presenterat en kvinnofridsreform. Kvinnofridsreformen är regeringens samlade åtgärdsprogram mot våld mot kvinnor. Tanken med reformen är att våld mot kvinnor måste bekämpas genom ett brett och långsiktigt arbete inom alla samhällets sektorer och på alla nivåer. För att vi skall kunna ta vårt ansvar måste vi samarbeta. För att det skall gå måste vi ha kunskap och vara medvetna om problemet och om varandra.
Då kan vi gemensamt åstadkomma att kvinnofridsreformen faktiskt får genomslag för dem som berörs av den, nämligen de kvinnor som utsätts för våld.

Kvinnofridsreformen omfattar flera ändringar och skärpningar av lagstiftning. Reformen omfattar också en mängd åtgärder för att förebygga våld mot kvinnor och för att utsatta kvinnor skall få ett bättre stöd och bemötande.

När det gäller lagstiftning vill jag nämna kvinnofridsbrottet. Det syftar till att fånga upp den verklighet som många kvinnor berättar om. Nämligen att det allvarliga för dem ofta inte är de enstaka brotten, utan den systematiska kränkning och totala press de utsätts för genom upprepade brottsliga gärningar. Det våld som ofta blir ett normalt inslag i kvinnans vardag och som leder till att hon inte kan känna sig trygg ens i sitt eget hem.

Brottet grov kvinnofridskränkning tar sikte på upprepade straffbara gärningar mot närstående kvinnor. Det straffrättsliga systemet koncentreras främst på enskilda handlingar. Nu finns i stället en möjlighet för domstolen att göra en helhetsbedömning av kvinnans hela situation. Som många av er kanske vet kom Högsta domstolen i en uppmärksammad dom förra året fram till att en förövare för att kunna dömas för det nya brottet i praktiken måste ha dömts tidigare för brott mot samma brottsoffer.
Med den tolkningen blev gränserna för bestämmelsens tillämpning snävare än vad som var tänkt, vilket ledde till att antalet anmälningar och väckta åtal drastiskt minskade.
I juni förra året gick därför regeringen vidare och föreslog en ändring av bestämmelsen. Genom ändringen har det nu gjorts klart att det inte behövs någon tidigare dom för att domstolarna skall kunna döma för det nya brottet. Ändringen trädde i kraft den 1 januari i år. Brottsförebyggande rådet har undersökt rättsväsendets hantering av grov kvinnofridskränkning under perioden den 1 juli 1998 till den 31 december 1999.

Sedan bestämmelsen trädde i kraft har drygt 1 000 anmälningar avseende grov kvinnofridskränkning gjorts. Endast ett fåtal har dock lett till att åtal för grov kvinnofridskränkning väckts. Cirka 70 personer har dömts för grov kvinnofridskränkning. Den vanligaste påföljden för grov kvinnofridskränkning är fängelse och det genomsnittliga fängelsestraffets längd är drygt 14 månader. Resultatet tyder på att domstolarna, mot bakgrund av fängelsestraffets längd, betraktat detta brott som särskilt allvarligt.

Det är viktigt att påpeka att lagstiftning inte ensamt kan lösa det samhällsproblem som våld mot kvinnor utgör. Lagstiftning är endast ett av flera medel att nå förändring. I inbjudan till den här konferensen står att konferensens tyngdpunkt är att hjälpa deltagarna att våga se - men också att kunna handla. Det står också att om man har en uppfattning om vad man kan göra åt ett problem så vågar man också se det. Det är även min övertygelse att det bästa vapnet i kampen mot våld mot kvinnor är kunskap. För att kunna och våga se krävs insikt och kunskap om problemet och om vad man kan göra åt det.

Vi behöver alla ökad kunskap om våldets omfattning och de mekanismer som styr våld mot kvinnor, både hos gärningsman och hos offer. Detta är avgörande för möjligheten att förhindra våld mot kvinnor och hjälpa kvinnor som utsätts för våld. Man måste också vara medveten om att våld mot kvinnor förekommer i alla samhällsklasser och att det, oberoende av missbruk, finns partner som slår och sexuellt förgriper sig på närstående kvinnor.

Att tro eller påstå att problemet bara förekommer i vissa grupper är dock en vanföreställning som på ett oriktigt sätt marginaliserar problemet. Missuppfattningen kan också leda till inställningen att detta är ett problem för andra än en själv. Det är viktigt att inse att våldet mot kvinnor är ett problem som berör hela samhället. Rättsväsendet måste bli betydligt bättre på att ge utsatta kvinnor ett bättre skydd, stöd och bemötande. Vi måste ha ett system som ger dessa kvinnor rimliga möjligheter att medverka i den rättsliga processen utan att utsättas för onödiga ytterligare påfrestningar. Grundläggande är att de personer som möter utsatta kvinnor har förmågan att förstå den situation de befinner sig i och att vara lyhörda för deras behov.

Som ni alla vet krävs det mycket mod för den som har utsatts för våld av en närstående att berätta om detta våld. Hur en utsatt kvinna blir bemött av polisen kan vara av avgörande betydelse för hennes vilja att stå fast vid en polisanmälan. Hennes vilja att medverka i en utredning är i sin tur oftast den avgörande faktorn för åklagarens möjlighet att nå framgång med ett åtal. En utsatt kvinna har rätt att ställa krav på sitt målsägandebiträde att det förbereder henne på ett bra sätt. Eftersom kunskapen och attityden hos människor som möter utsatta kvinnor är så viktig, har regeringen genom kvinnofridsreformen tagit initiativ till olika utbildningssatsningar för berörda grupper inom rättsväsendet, socialtjänsten och hälso- och sjukvården. En viktig förutsättning för att insatser mot våld mot kvinnor skall bli effektiva är att berörda myndigheter på central, regional och lokal nivå effektiviserar och konkretiserar sitt arbete i dessa frågor och att samverkan över myndighetsgränserna intensifieras.

För att underlätta ett sådant arbete och för att åstadkomma en större överblick över insatserna har regeringen gett flera myndigheter uppdrag och avsatt pengar för att kvinnofridsreformen skall kunna förverkligas. Uppdragen till myndigheterna går sammanfattningsvis ut på att förebygga våldsbrott mot kvinnor och att förbättra myndigheternas bemötande av brottsoffer. De skall samverka med varandra och med berörda frivilligorganisationer. Jag skall inte nu redogöra för alla de myndighetsuppdrag som finns.
Jag skall i stället ge några exempel på vad de har resulterati och vad vi kan förvänta oss.

Landets polismyndigheter arbetar aktivt med att förändra attityden till våld mot kvinnor och att utveckla rutiner för att tidigt uppmärksamma och förebygga våld mot kvinnor. Inom polisen pågår och har pågått ett stort antal projekt för att ta fram och utveckla ny kunskap och bättre arbetsmetoder. Polisens utvecklingsarbete tar bland annat sikte på kortare handläggningstider och snabbare beslut med bättre risk- och hotbildsbedömningar och ett mer samlat åtagande, bland annat i fråga om rehabiliterande insatser för alla inblandade parter.

Rikspolisstyrelsen har i uppdrag att inventera och till regeringen rapportera vilka särskilda insatser som görs vid landets samtliga polismyndigheter i frågor om våld mot kvinnor. Det pågår ett omfattande arbete med att förbättra risk- och hotbildsbedömningar inom rättsväsendets myndigheter. Polisen i Västerbotten till exempel utvecklar för närvarande skattningsinstrumentet SARA. SARA avser bedömning av ett antal faktorer som kan kontrolleras av polisen; som tidigare våld, upptrappning av våldet, tidigare överträdelser av besöksförbud och vapenanvändning. Utvecklingsarbetet bedrivs i samarbete med Rättspsykiatriska forskningsenheten i Växjö och syftar till att utforma en SARA-modell som är anpassad till polisiära förutsättningar. Målet är att ta fram en version som kan användas på brottsplatsen och under utredningen i syfte att ge underlag för beslut.

Liknande projekt har påbörjats även vid flera andra polismyndigheter. Arbete med att utveckla möjligheterna att göra säkrare risk- och farlighetsbedömningar pågår också på flera håll inom kriminalvården. Där kan de till exempel användas som en del i bedömningen om vilka särskilda villkor som skall gälla vid permissioner. Åklagarmyndigheterna har upprättat särskilda åtgärdsprogram för bekämpningen av våld mot kvinnor. Insatserna har inriktats på ökad kunskapsbildning, samarbete med polisen för att utveckla effektivare utredningsmetoder, snabbare lagföring bland annat genom särskilda rättskedjeprojekt, samverkan med socialtjänsten och frivilligorganisationer samt ett förstärkt stöd till brottsoffren.

Frågor om besöksförbud tas upp i ett par av de uppdrag som regeringen har lämnat till myndigheterna. Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har på regeringens uppdrag sett över rutinerna i ärenden om besöksförbud. Arbetet har skett i en gemensam arbetsgrupp som bland annat har lämnat förslag om informations- och kvalitetssäkringsrutiner. Dessa förslag arbetar nu myndigheterna vidare med inom ramen för utvecklingsinsatser som rör våld mot kvinnor. På några håll i landet, bland annat i Jönköping och Handen, samverkar polis, åklagare, domstol och frivård i projekt som syftar till kort handläggningstid mellan brottstillfälle och dom.

Målsättningen är att det från brott till dom i regeln inte skall ta mer än några veckor. Den högst prioriterade brottstypen i Handen är våld mot kvinnor. Detta är ett uppmuntrande exempel på ett nytt sätt att arbeta. Genom det engagemang som projektet förutsätter och den snabba handläggningen får kvinnorna klara besked om att det våld som de utsätts för är en brottslighet som tas på allvar och som kan bekämpas. Myndigheternas uppdrag skall gälla till och med år 2002, just för att nå långsiktighet i arbetet och för att ge myndigheterna tid att djupgående förändra sin verksamhet efter de nya kraven samt utveckla sin - och vår - kunskap. Men myndigheterna skall också löpande rapportera sina uppdrag till regeringen.

Vår uppgift framöver är närmast att förse myndigheter och andra med de nödvändiga verktygen för att de skall kunna rätta till sådana brister som rapporteringarna kan visa på. Vi följer upp hur arbetet hos myndigheterna fortskrider liksom också om något riskerar att falla mellan stolarna och om det finns behov av ytterligare insatser från regeringens sida.
På justitiedepartementet arbetar vi samtidigt vidare med olika frågor. En sådan mycket angelägen sak rör ytterligare förstärkningar av brottsoffrens ställning.

Regeringen avser att inom kort till riksdagen överlämna en proposition med anledning av Brottsofferutredningens betänkande. Regeringen kommer bland annat att föreslå åtgärder för att förbättra stödet till och omhändertagandet av brottsoffer hos polis, åklagare och domstolar. Vidare övervägs möjlighet till ersättning för kostnader som uppstått i samband med byte av personuppgifter. Vi ser det också som viktigt att utveckla skyddsåtgärder som inte i första hand är till besvär för den utsatta kvinnan. Detta var en av anledningarna till att regeringen gav Brottsförebyggande rådet i uppdrag att göra en förstudie av de tekniska och praktiska förutsättningarna för elektronisk övervakning av män som brutit mot besöksförbud. BRÅ har redovisat detta uppdrag.

Justitiedepartementet går nu vidare med att utreda de rättsliga förutsättningarna för en sådan övervakning. Tekniken har dock både möjligheter och begränsningar. Det är därför nödvändigt att vi också överväger andra sätt att åstadkomma ett ökat skydd för kvinnor som utsätts för våld. En sådan åtgärd kan vara att åstadkomma en ändring i besöksförbudslagen så att ett besöksförbud kan avse ett större geografiskt område än i dag.

Särskilt viktigt är det att finna former för att snabbt och effektivt kunna bryta ett pågående eller överhängande angrepp. Då kan det vara nödvändigt att avvisa en angripande partner från parets gemensamma bostad. De rättsliga förutsättningarna för en sådan åtgärd övervägs också. Kvinnor som utsätts för våld skall inte behöva fly sina hem eller beväpna sig. Detta är inte några lösningar på deras problem. Det är viktigt att vi i framtiden satsar på de riktigt effektiva sätten att hjälpa utsatta kvinnor. Det är från dessa utgångspunkter vi arbetar vidare.

Även internationellt arbete är betydelsefullt i kampen mot våld mot kvinnor. Vi kan ha stor nytta av att ta del av andra länders erfarenheter och kunskaper inom området våld mot kvinnor. Av det skälet anordnar regeringen tillsammans med bland annat riksdagen under Sveriges kommande ordförandeskap i EU ett internationellt seminarium om våld mot närstående. Det är viktigt att uppmärksamma inte bara de utsatta kvinnorna.

Uppmärksamhet måste också riktas mot de män som ligger bakom våldsbrott mot kvinnor. Insikterna om den manliga kulturens kopplingar till våld mot kvinnor måste öka. En arbetsgrupp med forskare och representanter från Regeringskansliet och myndigheter har nu planerat ett seminarium om interventionsmetoder för män som har begått våldsbrott mot kvinnor.

Seminariet kommer att äga rum i Sigtuna i december. Detta är mycket glädjande. Vid seminariet kommer internationellt framstående forskare att presentera sina resultat. Förhoppningen är att en tydligare bild av lämpliga och verksamma metoder ska utkristalliseras under det seminariet och att någon eller några av dessa modeller skall visa sig användbara i Sverige. Det är också mycket vikigt och glädjande att det inom projekt som exempelvis "Utväg" pågår arbete med män i kris och i samband därmed också med mäns våld mot kvinnor.

Jag har i min tidigare verksamhet mött många trasiga män i behov att ta sig ur sitt våldsamma beteende. Det är viktigt att komma ihåg att det våld som män utövar i regel är ett symptom på deras problem. Att arbeta med män i kris är därför en viktig förebyggande åtgärd.

Jag vill också poängtera hur viktigt det är att vi inte glömmer bort barnens situation i de familjer där våld hör till vardagen. Dessa barn är oerhört utsatta, oavsett om de blir misshandlade själva eller om de bevittnar misshandel av en närstående. Den av regeringen tillsatta kommittén mot barnmisshandel behandlar till viss del frågor som rör barn i misshandelsmiljöer. Genom kvinnofridsreformen infördes också brottet grov fridskränkning som bland annat tar sikte på föräldrars upprepade misshandel av sina barn. Jag vill även nämna att regeringen har inrättat ett "Nationellt råd för kvinnofrid".

Rådet består av ledamöter från frivilligorganisationer, folkrörelser, forskningsdiscipliner, arbetsmarknadens parter samt företrädare för berörda samhällssektorer. Rådet är ett forum där regeringen utbyter erfarenheter och idéer och utgör ett rådgivande organ till regeringen i frågor som rör våld mot kvinnor. Jämställdhetsminister Margareta Winberg är ordförande i rådet.

Jag tycker också att det är viktigt att komma ihåg att vi alla, även som enskilda medborgare kan göra en insats för att skydda en kvinna mot att våld upprepas. Som arbetskamrater eller grannar kan vi till exempel hjälpa till, genom att uppmärksamma och bryta den isolering som många våldsutsatta kvinnor känner och som ofta hindrar dem från att ta sig ur sin situation. Det är förebyggande i allra högsta grad. Vi kan konstatera att vi genom de åtgärder som har vidtagits har kommit en bra bit på väg. Vägen mot total kvinnofrid är dock lång och arbetet måste därför gå vidare. Inom Regeringskansliet skall en arbetsgrupp följa upp kvinnofridsreformen. Jag vill slutligen och återigen poängtera att det allra viktigaste för att förebygga och förhindra våld mot kvinnor är att öka sin kunskap. Och det är ju också syftet med den här konferensen. Genom att delta i denna konferens höjer vi alla vår kunskapsnivå. Därigenom förbättrar vi vår förmåga att se - och att kunna handla.

Tack för ordet.
Thomas Bodström, justitieminister (s)

Regeringens hemsida

Kommentar från mig som privat "aktivist" mot våld:
Detta tal var mycket efterlängtat och nog kan man spåra de senaste årens olika Hemsidors aktiviteter i detta tal... Vi tackar Thomas Bodström som nu blir den person vilken driver saken vidare... Detta är ju också en ingång att kraftigare uppmärksamma det sexualserade våldet mot barn, kvinnor och unga män - även utanför familjen!

Men detta innebär inte att vi andra skall slå oss till ro och tro att han ensam ror detta i land! Tvärtom!!! En folkoppinion mot våldet är det bästa stöd en politiker och minister kan få!

Gunillan
9/11 2000

Tillbaka