|
|
I kräftans
tecken!
Året var 1939, då jag
med hjälp av mammas
skrik kom till världen.
Hon har berättat det
många gånger!
Två månader senare
bröt kriget ut och
världen kom att stå i
brand många år
framåt.
|
|
Jag blev
en buse i skolans senare del. Tur nog var min folkskola endast 7 årig...
vilket stärkte min tro på mig själv.
Men hur vild
jag än var, såg min mamma mig som den bästa varelsen
på jorden...
I konkurrens
med min syster förstås.
Som tecknare
debuterade jag så fort jag såg en penna, skrev gjorde jag
så fort jag kunde läsa...Mina räkneböcker bestod
av tecknade serier som jag sålde för 50 öre per räknebok...Min
skollärare och jag avskydde varandra.
Konfirmationsprästen
beslagtog min lilla bibel...där hans porträtt just hade fått
hela klassen att gapskratta!
|
Tills jag var 3 år
bodde vi i Täby i Stockholm. Föräldrarna köpte sen
en gård i Roslagen, där jag fick en mycket
lycklig uppväxt. Däremot blev
bondelivet för svårt
för mina föräldrar.
Det blev vanligt arbete
med hembiträden, som gjorde att gården
behölls...
Mina minnen består
av hästar, kor, grisar,
kalvar, kattor m.m.
som hör småbrukets till. Jag var ett livligt
pojkaktigt barn, som ville bli bonde...något
som bilden inte
berättar!
|
|
När
jag var 16 år hade jag hela min framtid utstakad...JAG skulle
bli konstnär - PUNKT SLUT!
Nu var inte
mamma med på noterna längre... man måste ha ett riktigt
yrke först. Och släkten förfasade sig över den vilda
Gunilla, som umgicks med kreti och pleti, rymde hemifrån, fick
sin mor att gråta och bar sig FRUKTANSVÄRT ouppfostrat
åt!
DÅ blev
jag med barn och beslöt att bli mamma!
Sen började
jag Konstfackskolan
och levde
mer borgerligt än någon av mina kurskamrater där!
På konstfacks
Muralmålninglinje sa lärarna...
Flickorna...Jaså
dom! ja, de blir nog bra fritidspdegoger och lektanter.
Konstnärer
blir dom aldrig!
DET yttrandet
lärde jag mig mycket av för framtiden.
|
De besvärliga tonåren
talar vi inte om... dom
kom och gick! Konstfackskolan
började jag ganska
sent. Jag hade barn
och bodde nu i
Stockholm. Levde
både bohemiskt och
borgerligt (hur man nu
lyckas med det) och
kreativt... Skiljde mig
och gifte om mig...
Jag debutade som
skämttecknare under
konstfackstiden. Gick
snabbt vidare till
kommenterande
teckningar och
cartoons, samtidigt
som jag illustrerade
andras
barnböcker...och
beslöt att göra egna...
Det var inte så lätt att
både vara mamma
och yrkesarbetande.
Jag var mest kreativ
om nätterna!
Det var nu i slutet av
60 talet som Totte
och Emma föddes i
bokvärlden.
|
|
Hästdrömmarna
från 3 års ålder gick i uppfyllelse vid 35, då
jag lärde mig rida på riktigt.
Det har alltid
varit så med mig att jag fått tåla mig och göra
sånt jag ville göra som barn, först då jag blev
vuxen.
Så det
där med att vara vuxen har jag inte hunnit med, liksom.
En stor tillgång
faktiskt!!
Man får
så mycket att göra sen, vid den tid då andra pensionerar
sig!
|
Vid 38 år hade jag
nått en mogen ålder,
som ni ser på bild.
Skrivit
10 Totteböcker,
10 Emma och ett antal
andra barnböcker.
Jag hade illustrerade i
ca 40 olika tidningar,
levde hästliv i Södertöljetrakten och
min ena dröm om att
bli bonde gick till
hälften i uppfyllelse.
Av det blev det 8 st
dokumentära
skildringar av mina
hästar + 2 st
ridskoleskildringar.
Barnen växte...flyttade.
Till slut var jag också
på väg till något
nytt...eller rättare sagt
ett steg närmare min
barndom
En gård med många
hus, i Uppland.
|
|
1997
|
Men livet
är inte alltid kul. Jag drabbades av amalgamsjukan och under 80
talet mådde jag hemskt, medan jag skrev som mest på böckerna
om hästarna. Snabbt insåg jag att livet kommer att ha en
ände. Och ingen brydde sig om det... allraminst läkarna och
socialstyrelsen, så jag såg själv till att amalgamet
försvann ur min mun. Blev bättre och bättre... och ritade
av mig! EN SJUK HISTORIA heter berättelsen om eländet.
Ingen har
vågat publicera den...men nu ligger den på min hemsida.
Den är
rolig den också, må ni tro!
|
Så har man nu hunnit
fram till de 60...
Barnen har flyttat
tillbaka och fått
barn.Jag har skiljt mig
igen och tänker INTE
gifta om mig...
Hästarna som blev
fler och fler har nu
minskat till 0 st ...
och jag njuter
frukterna av det liv jag
skapat själv.
För det kunde blivit
annorlunda. Under ett
antal år kände jag mig
jagad av mitt namn...Nu mera är det
mest kul att vara
Gunilla Wolde och
känd...men på
behörigt avstånd.
Tur att man åldras!
Det utesluter
ingenting.Snarare
tillför massor!
Kreativiteten är fri och
intensivare än nånsin.
Och mitt flyttlass gick
nyligen till
Öland!
|
|
2001
|
Än
ska jag inte summera mitt liv, men som alla andra ska jag väl berätta
att
min officiella
produktion hittills består av:
39 barn o ungdomsbokstitlar
+
25 ca där jag bara
varit illustratör
inklusive då utredningar
i bokform +
medarbetat i ca 40 talet
tidningar och tidskrifter +
illustrerat statliga
utredningar, jämställdhetsutredningar och massor av personalutvecking
inom olika företag ...senast till SOS Alarm.
Nu får
jag inte plats med mer!
|
Det jag är mest
uppfylld av i dag är
teckningar jag vill göra
för tidningar och IT,
men här har jag
motgång i tiden.
Tecknade bilder är
inte trendigt just
nu...så det blir
mest
bara Internett!
Så Tilda, min VILDA
TILDA som från
början "bara" var en
beställningsbok...men
som växte till något
mycket mer. Tilda
kom ut i bok nr 3
år 2000. Fler vågar jag
inte tänka på!
Så nu till slut finns
jag alltså på Öland, där jag inordnat mig i
en liten stuga med gästhus... på tillsammans rätt
mycket mark.
Så mycket skrivande och ritande har det inte blivit...
lever på mina lagrar och når nu snart den aktningsvärda
Pensionsåldern!!!
|
|
Här kommer uppdateringar
snart...
|
|
|
Det här
är en av mina loggon.
Och den är
sann för jag har massor av HUMÖR som jag kanaliserar i
HUMOR.
Men som ni
kanske hört...
bakom varje
clown finns
det största
allvar.
Tro det eller
ej, det gäller även mig!
|
Nu har jag
gjort en
egen faktaruta om mig
och uppdaterat den i
april 2003, så ni vet
vilket liv jag levt och
lever. Det tog ett tag
innan jag kom till
skott med
rutorna...ville inte ha
såna. Men så har jag
ju sett att varenda,
någorlunda kulturell,
person ser till att
presentera sig
begripligt för alla!
Men egentligen är hela
hemsidan ett enda
stort:
HÄR ÄR
JAG!
Så ta
er gärna dit igen!
Så får
ni veta mera!
|
|
foto
Lena Källström
kolla hennes enormt fina hemsida!!
Jaha... så
var det dax då att fylla pension... jag som alla andra! Och nog
pensionerar jag mig alltid! Har inga hästar mer men en vovve som
är mitt allt här i livet just nu... och en trädgård
där hon och jag härjar fritt! Rita?
Mjeee...känner inte stå stor lust längre...inte skriva
heller...Bara göra hemsidor!!! DET är ett fint göra för
oss pensionärer!!
|
Nu kommer den här sidan nog att
sluta
växa... för det är inte så mycket mer att
berätta... Men om det händer nåt speciellt
så lovar jag klottra in detta här!!
Ha det så gott med min hemsida i övrigt!
Maila mig gärna och säg vad ni tyckte
om den och de andra jag gjort!
|
2009
bor ja fortfarande på Öland med min dotters familj... Här
en bild
på mig just då!
Lena tog den! |
|
|
e:post
|
Tillbaka
hem
|
