Öppna fönstret stort så ser du allt!!!
Tilda, min Vilda Tilda!!!
English please

Det var en gång en flicka som föddes det år då andra världskriget bröt ut. Hon växte upp med sin mor och far på landet...så dom märkte inte värst mycket av själva kriget... mer än att om kvällen måste man ha mörkblå eller svarta rullgardiner...och inte för mycket ljus inne, för det kunde ju synas igenom, när fiendelands flygplan flög över Sverige.

Då Tilda börjat skolan tog det stora kriget slut! Men rullgardinerna fanns kvar, ransoneringen av matvaror fanns kvar...och  med dom kupongerna att handla för. Folket i städerna hade det svårt, med både värme och mat... Men de som bodde på landet och hade ett litet jordbruk klarade sig väl...Så var det med Tildas familj. Dom hade ett jordbruk, inte långt från kusten mot Ålands hav. Så det fanns både fläsk, ägg, mjölk och fisk på deras bord.

Men Tilda var ett ensamt barn. Hon hade inga syskon och hennes kamrater bodde långt bort i olika gårdar runt omkring i byarna, där affären låg...eller där skolan fanns...eller där tågstationen låg...eller där kvarnen fanns. Så Tilda träffade inte så många barn, mer än då hon gick i skolan. Fast hemma hos Tilda fanns många djur, som blev hennes speciella vänner och därför hade hon aldrig långtråkigt.
 

Det fanns mat i Tildas hem, men det fanns inte pengar. Att köpa sig saker gick inte... Hade man pengar köpte man utsäde eller något verktyg eller annat nyttigt till gården. Så den dröm som Tilda hade om att köpa en häst till sig och pappa, kunde inte bli av.
Men drömmen fanns och man kunde ju alltid låtsas att man hade en häst....
och det gjorde Tilda, med både det som rörde sig och sådant som inte kunde röra sig... Resultatet blev föräldrarnas irritation...Ja, Tildas mamma var rent förtvivlad över sin dotter som bar sig åt som en pojke...


Ja, på 40 talet var det mycket noga med att flickor skulla vara flickiga och pojkar...ja, dom fick vara hur som helst...tyckte Tilda. Så hon ville vara hur som helst...och det viktigaste var att hon aldrig skulle bli bondmora...

Nej, såna bara bykade tvätt, bakade, sydde och lagade mat...
 

....
Nej BONDE
ville Tilda bli... bonde som pappa!

Ja, på den tiden och då man bodde på landet, var både pappa och mamma hemma mest hela tiden. Fast dom hade olika sysslor...Pappa var oftast ute i stall och på fälten, i skogen eller lagade stänglsen i hagarna... eller, som på vintern, hade arbete i sågen en kort tid.
Det enda Tilda inte var med på, var just i sågen om vintern, för det hade hon inte tid till... Hon gick ju i skolan!!

 

När Tilda blev till som bok!
Det var för några år sen jag fick ett beställningsuppdrag av Norstedts att skriva korta "förstaläsningsböcker" för barn  som just lärt sig läsa, men också som kunde användas som högläsningsböcker. Jag var inte i någon vidare skrivarform... man satte mig ned och lät skrivmaskinen gå....Och sen fanns hon där. Vem hon nu var?

Som författare är jag en person som hämtar allt ur mig själv. Även om jag berättar om något jag kanske aldrig varit med om...finns mitt jag och känsloliv där... Och Tilda blev snart konsekvenserna av att berätta om min egen barndom...Hur jag var och framför allt de drömmar om min tillvaro jag hade.

Det blev nog också så att Tilda fick göra sådant jag aldrig fick eller vågade göra! De flesta händelser har verklighetsunderlag...Jag red sönder korgstolen...och jag gömde fina kappan i halmstacken då jag följde med till kvarnen och.... ja jag hade tumme med djuren, fast kanske inte fullt så mycket som Tilda kom att ha vartefter böckerna kom till!

 
 

Men en sak var jag lik Tilda... Jag blev lätt arg, och då åkte tungan ut och de vuxna kunde dårakt inte förstå alla de fula orden som rann ur min mun! Och... mitt inneboende ledarskap (måste det ju varit) ställde till en hel del, på samma sätt som förTilda. Det blev tvunget och reda ut ett och annat...

Jag var heller inte ett ensamt barn, som jag lät Tilda bli. Det är lättare att ge en person karaktär, läsbar för mindre barn om man slipper ta med syskontrubbel...Det är också lättare att forma Tilda till att bli intressant person även för vuxna läsare.... Hon är definivt mycket mer lillgammal än vad jag var i åtta års åldern.
Och sen en sanning måste sägas.... Min pappa var inte bonde...han var köpman. Och min mamma var inte bondmora...hon var jourunalist och sjuksköterska....
Men vi bodde på landet med ett litet jordbruk...som främmande tanter och farbröder fick ta hand om då mina föräldrar arbetade....

Så Tilda lever i den drömvärld jag hade som barn... Att föräldrarna bodde hos mig ständigt!! Drömmen förstärktes förstås då jag dessutom blev skilsmässobarn vid 9 års ålder...och sneglade mycket på mina skolkamraters familjer. Trodde dom levde i lyckan själv! Och jag adopterade min granne till pappa... där mina mycket intensiva hästupplevelser skedde, men också mycket annat som böckerna kommer att beskriva....

40 och 50 talets början var en tid då barnen fortfarande levde närmare sina föräldrar och blev delaktiga i vuxenvärlden betydligt tidigare än som  sker i dag.
Jag är mycket tacksam för det...kanske blev mitt författarskap just som det blev på grund av  det.... att jag tidigt valde mitt liv och visste vad jag ville. Precis som Tilda!!
Gunilla Wolde

Till
Tilda och Storm
tillbaka