Alltså jag blev så full i skratt igår. Jag råkade höra två grannar prata om sina hundar. Det lät lite som när jag pratade om mina barn då de var lite yngre.
De måste ju få komma ut. Och så ska man inte låta de gå i buskarna!
Just det, inte lät jag mina barn pinka i buskarna i parken. Vi gick hem då det krävdes. Men en hund kan väl ändå få pinka i buskaget tycker jag. Fast jag blir inte glad då jag ser lämningar på trottoaren. Där går min gräns.
Nu bor jag i ett väldigt bra område. Här tar folk verkligen hand om sina hundar som om de vore barn. Jag gillar koftorna som jag sett på de små taxarna under vintern. De ska minsann inte frysa. Men blir det inte kallt om tassarna ändå? Det ser ju så naket ut.
