Jag har jobbat på många kontor under mitt yrkesliv. Särskilt på 80- och 90-talet. Idag har jag ju mitt hemmakontor så det blir inte riktigt samma sak. Men förra veckan fick jag anledning till att besöka flera svenska kontor och jag häpnades över hur tiden stått still!
Det var lite som att träffa Lassie och inte komma ihåg namnet. Jag hade varit där förr bara många årtionden innan…
Visst är det trevligare men usch vad tråkigt!
Jag kan absolut se att vi lägger mer tanke på individens behov på kontoret. Det där med öppna kontorslandskap har inte varit så bra som vi kanske trodde. Jag har ju även skärmvägg till kontoret hemma just för att få min egen vrå. Det är så viktigt att kunna jobba ostört och utan insyn tycker jag.
Ett av kontoren jag besökta förra veckan var ett kontorslandskap som gjorts om med skärmväggar och mer för att möta behovet av enskildhet. Mitt första intryck var att det fanns ambition men så kom jag lite närmre en arbetsplats och insåg att det ändå blir fler sjukdagar när folk sitter på detta vis i samma rum.
Många arbetsplatser var ju tomma på grund av frånvaro till följd av sjukdom och jag snackar inte corona!
Gemensamma ytor ska vara mysiga
Nu kanske man inte kan göra så mycket åt saken då kontorslokalen är ett stort rum där alla ska få plats. Men jag fikade ju också på kontoren som jag besökte och blev minst sagt förvånad. Visst är det bra med plastbord men kanske inte överallt. Att bli bjuden på gott kaffe vid ett plastbord i det som ska vara företagets konferensrum fick mig onekligen att reagera.
Jag kan ju åka hem till mitt sköna kontor där det finns en bekväm fåtölj och mer att må bra av. Men stackars människor som lämnar sitt skrivbord i kontorslandskapet för att äta lunch vid ett plastbord!
Jag kunde inte låta bli att säga något och fick då ett leende svar om att detta fungerade fint och en blick som sa sköt dig själv… Ja, du förstår, det var ju inte så mycket för mig att göra åt den saken.
Var är alla flashiga kontor?
Det är min fråga. Har vi inte kommit längre? De kontor jag har sett förra veckan såg ut i stort sett som de jag jobbade på under 80- och 90-talet. Det har ju knappt hänt någonting. Jo, kanske lite modernare maskiner men annars kändes det som att tiden stod still. Jag kan bara konstatera att svenska arbetsplatser är fortsatt tråkiga men vill förstås gärna veta mer om ställen som inte är det.
Jag kan komma på besök om ni vill…
