Det är så svårt att lova något. Men folk vill ju titt som tätt att man ska göra det. Lova att du aldrig gör det där igen. Lova att du kommer. Lova att du testar kakan… Men jag kan inte lova. Det är så svårt att säga nej men jag måste göra det.
Jag tycker att ordet lova är heligt. Inte för att jag är religiös. Jo, lite religiös är jag ju. Inte tror jag att vår värld är en slump. Men lova är något som betyder mycket för mig mer för att jag ser det som filosofi att stå för sitt ord. Man ska inte lova mer än vad man kan hålla!
Jag är kanske lite gammalmodig här. Men jag tycker liksom att man ska hålla det man lovar. Om man inte kan det är det bäst att inte lova. För mig är det svårt att lova saker för det skapar ångest.
Detta oavsett om det handlar om shopping med vänner och barn eller att följa med på musikfestival. Om jag har det minsta tvivel om att jag kanske inte kan hålla det jag lovat så säger jag genast nej.
Många tycker att det är trist och att jag är en sådan där svår tant som alltid måste tänka lite extra och inte bara kan köra på och säga ja. Men jag kan verkligen inte lova när jag inte kan det.
Jag säger ofta ja men utan att lova. Det hatar mina barn. De säger att det är samma sak som att säga nej. Fast det tycker inte jag. Det går helt enkelt inte att lova för då kan jag ju få ta tillbaka det på ett så jobbigt sätt. Ja, lite jobbig tant är jag nog…
